I boken beskriver Henrik Meinander hur Helsingfors under sin 475-åriga historia utvecklats från en slumrande småstad till en av Östersjöns mest dynamiska storstäder.
Staden förde en tynande tillvaro tills Sveaborg började byggas i mitten av 1700-talet. Ett annat stort uppsving blev det i början av ryska tiden då kejsar Alexander I gjorde Helsingfors till storfurstendömets huvudstad. Runt Senatstorget uppfördes offentliga byggnader och Nikolaikyrkan (dagens domkyrka), alla ritade av Carl Ludvig Engel.
I slutet av 1800-talet började man ersätta den förhärskande trähusbebyggelsen med ståtliga stenhus. I samma veva togs elektriciteten i bruk. Dess lansering är ett exempel på hur Helsingfors på 1880-talet började moderniseras snabbare än de flesta städer på kontinenten.
Hemstaden och dess historia tycks intressera Ettorna. Uppslutningen var så stor att de beställda kanelbullarna inte riktigt räckte till.
