Guidningen fortsatte i Kauttua i Eura, som är en del av ett kulturlandskap, som bär rikliga spår av fornlämningar. Vid forsarna i Eura å grundades redan på 1600-talet en stånghammarsmedja. Allt sedan dess ända till början av 1900-talet förädlades järn vid denna å tills den sista ägaren Ahlström lade ned verksamheten såsom olönsam, men som tillika anlade ett träsliperi i stället. Pappersbruket är i gång än idag, nu med ny ägare. Alvar Aalto fick på 1930-talet av Ahlström-koncernen i uppdrag att rita bl.a. en generalplan för Kauttua, som dock inte fullföljdes på grund av att kriget kom emellan. Men terrasshuset byggdes 1938 , ett av flera planerade och det besökte vi. Ett annat Aalto-objekt var Jokisauna. Arbetarbastun och tvättstugan vid Eura å fungerar ännu idag som bastu, men hör och häpna, även som lunchrestaurang med inredning i bästa Aalto-stil, nytt och gammalt om vartannat. Där hade ägarinnan, en fryntlig husmor dukat fram en smaklig lunch för hungriga kulturresenärer.
Färden gick vidare till Emils museum, där vi mötte en begåvad mångsysslare, såg hans hem och utställning av konstverk – skulpturer och silhuetter. Hästar tyckts ha varit hans passion. Han var också bildkonstnär och författare. Ett mycket intressant besök, som på grund museets omfattande samlingar borde ha fått mera tid för en närmare titt.
Vi övernattade i Björneborg och dag två började med besök i Norrmark, hemorten för firman Ahlström. Villa Mairea, Aino och Alvar Aaltos flaggskepp från 1939, ett palats av stora mått, var vårt första mål. Vi guidades i ett stiligt hem med finurligt uttänkta detaljer och konstruktioner, allt igenom inrett med möbler och lampor av Aalto design och modern konst införskaffade av dåtida ägarinnan och konstsamlaren Maire Gullichsen. Vi besökte också utställningen Ahlström Voyage som i ord och bild belyser koncernens, släktens och järnbrukens historia, varav Norrmarks järnbruk var den yngsta av Ahlström ägda bruk. Norrmark i miniatyr visar vem som bodde var, arbetarna i de röda stugorna, arbetsledningen i de gula husen och ägarna i de vita villorna. Lunchen åt vi på Norrmarks klubb, också den med ett aktningsvärt förflutet.
Resans sista etapp gick till Leineberg, eller Fredriksfors som järnbruket hette 1771 då det grundades vid en sidofåra av Kumo älv i nuvarande Ulfsby. Kaffe med nygräddad munk i Savipakari blev introduktionen till ännu ett järnverk, som Ahlström som sista ägare drivit och nedlagt som gammalmodigt vid sekelskiftet 1900. Intressant var att höra om Jussi Björlings finska rötter, nämligen Jussis farmor var pigan Henrika Lönnqvist, sjömansdotter från Björneborg, som äktade mästersvennen, sedermera gesellen Lars Björling, som kommit från Sverige till Fredriksfors bruk. Men det är sen en annan historia …
Text o. foto Birgit Rantala
När Ettan är ute och reser är det oftast Bjarne Kantén som rattar bussen, så också under kulturresan till Satakunta 16–17 maj. Bjarne är också en skicklig fotograf. Bjarnes bilder från resan finns här
