Ettornas höstliga utfärd företogs den 19 september i sommarvärme och strålande sol. Vår kunniga guide Berndt Gottberg lotsade oss genom de historiska åren, som regionen var arrenderad åt vår östra granne. Han berättade med humor och inlevelse om spåren som åren lämnat, om återuppbyggnad och nutid, om natur och kultur, om byar och människoöden, allt kryddat med intressanta anekdoter.
Först rörde vi oss i byar intill den forna gränsen. Vi besökte Wohls gård, vars renoverade karaktärsbyggnad har sina dryga 200 år på nacken. Gården har anor från 1600-talet. Vi tog oss en titt på den restaurerade parken och formträdgården, vars mittgång slutar i en brygga i Humaljärvi. En smaklig lunch intogs på gården.
Färden fortsatte till Sjundeå, Svidja slott, som Erik Fleming lät uppföra i mitten av 1500-talet. Gården har haft många ägare. I sekelskiftet 1900 lät August Wrede förstora slottet och bygga om fasaderna i nygotisk stil med tinnar och torn. Riddarsalen och vapenhuset härstammar från samma tid. Numera, efter en lång parentes i statens ägo, är Svidja såld till privata personer.
Porkalaparentesen i ett nötskal fick vi oss serverade med förstärkt guidning av Lena Selén. Alla ting från golv till tak i de båda byggnaderna minner om tiden före, under och efter arrendet. 
Museet är dessutom ett bevis för ett passionerat engagemang för saker och ting rörande Parentesen. Många ryssar, ofta kvinnor, som fötts och bott på Porkkala-Udd, såsom det står i deras pass, har besökt Igor och bidragit till samlingen med sina minnen och konkreta gåvor.
Som socker i botten återstod besöket i Jorvas, vid Pokrova brödragemenskaps faciliteter. Fader, byggarmunken Hariton tog emot oss i den vackra klosterkyrkan, som tidigare tjänstgjorde bl.a. som stall. Fader Hariton underhöll oss bokstavligen. Han bjöd på drama och komedi och ortodox filosofi varvat med frågor om moral, etik och politik. Efteråt ledde han korståget till Villa Dannebrog för en tår på tand och inköp av brödernas bröd och andra gårdsprodukter.
Dagen var fullspäckad med mikrohistoria, som var och en av oss 46 ettor tog till sig i lämplig mängd efter eget gottfinnande.
Text och foton Birgit Rantala
