Pensionärsföreningen Ettan

Ettorna besökte ett yndigt land

27.05.2016 kl. 09:31
Ettorna besökte Danmark under några majdagar. Birgit Rantala rapporterar.

Det var rart at møde dig, København

En halv dag i den danska huvudstaden inleds med en rundtur. Vi ser den nya stadsdelen Ørestad, där en intressant ny arkitektur är iögonfallande. Längs långa Amagerbrogade går färden vidare mot den gamla, sköna historiska byen med sina välbekanta sevärdheter. Vid Strandpromenaden beundrar vi Nationaloperan på Holmen, som initiativtagaren och mecenaten Arnold Mærsk lät bygga enligt ritningar av arkitekten Henning Larsen. Operan invigdes 2005. 

Vi går vidare till Amalienborgs torg, som omges av fyra kungliga slott i rokoko, som är arkitekt Nicolai Eigtveds verk och öppnades 1760. Dannebrogen är i topp på två residenstak, drottningen och kronprinsparet är hemma. Det kungliga livgardet är på plats och vakterna byter position och blir givetvis fotograferade, ståtliga i sina ”mössor”. 

Marmorkyrkan, som Frederiks Kirke kallas, är ändpunkten för vår promenad. Kyrkan i barockstil, som också ritades av Eigtved, började uppföras 1740 och skulle bli ett minnesmärke över kröningen av Danmarks första kung av huset Oldenburg. Kyrkan förblev dock halvfärdig i 150 år och förföll. Arkitekt Ferdinand Meldahl fullbordade Eigtveds verk och kyrkan invigdes 1894.

Vi upplever även rusning i byen. Trafiken går trögt, men förbi oss ilar en jämn ström av ”lämlar”, långa gråa rader som oaktat stillastående bussar och bilar skrider framåt snabbt och nästan hisnande nära – detta är cyklisternas förlovade land. Vi sitter fast och vår titt på Den Lille Havfruen från år 1913, hon som blev halshuggen och fick ett nytt huvud, henne måste vi lämna till en annan gång.

Återstår ännu ett besök på världens nästäldsta nöjesfält, nämligen legendariska Tivoli, som öppnades 1843. Attraktionerna med tjo och tjim lämnar vi åt yngre hugade, vi styr stegen mot Restaurang Grøften, där vi bänkar oss tätt  kring borden i gott sällskap av högljudda och glada danskar. Börje tar ton och snapsvisan inleder den gemytliga sitsen. Ölet smakar och lappskojsen slinker ner, om den var god lämnar jag osagt.

 

Domkirken i Roskilde, hvor Danmarks konger og dronninger er begravet

Den nuvarande tegelstenskyrkan i franskinspirerad gotik blev färdig ca 1280 och bygget hade påbörjats på 1170-talet och torde vara den tredje kyrkan på samma ställe. Enligt sägen var den första kyrkan av trä och uppfördes av vikingakonungen Harald Blåtand. Han har ett gravmonument i domen.

Roskilde domkyrka är en kunglig begravningskyrka sedan 1400-talet och här ligger de flesta av Danmarks kungar och deras gemåler begravna i kapellen samt drottning Margrete I, drottning över Danmark, Sverige och Norge, hennes grav är mitt i koret framför altaret. Regerande drottning Margrete II får sin sista viloplats i St. Birgittas kapell i en sarkofag, som hon själv har designat. 

Kyrkan är mäktig, valven sträcker sig högt mot himlen. Altartavlan, otroligt vacker, är gjord i Antwerpen. Det finns många detaljer att beundra, såsom predikstolen i sandsten med träsniderier, orgeln delvis från 1400-talet, dopfunten i brons från 1602. Och alla dessa överdådigt pampiga sarkofager! Unesco har 1995 upptagit Roskilde domkyrka på listan över världsarv.

 

1000 år gamle skibsfund fra vikingetiden

Vi befinner oss fortfarande i Roskilde, på forna vikingars domäner. Här i Roskildefjorden vid byn Skuldelev började man på 1960-talet utgräva sex vikingaskepp, som lokala fiskare redan årtionden tidigare hittat rester av. Man byggde en kassun, en stor vattentät kista runt fynden och kunde sålunda gräva ut fragment i tusental av skeppen, som sänkts i syfte att försvara Roskilde från fientliga angrepp. På samma plats byggdes en torrdocka som museum, vari man placerade de restaurerade och rekonstruerade Skuldelevs vikingaskepp av olika typ, som vart och ett förtäljer ett stycke maritim historia.

 

I Frejas sal

I Danmarks nationalsång nämns Frejas sal som en metafor för det fruktbara danska landskapet. Vi åker vidare och beundrar den kuperade terrängen, som bjuder på grönt i olika nyanser i dungar av bokträd, odlade åkrar med säd eller betesmark för kor. Mitt i all grönska, egentligen ganska ofta, lyser fälten intensivt gula av blommande ryps. Och som ett ständigt återkommande inslag ser vi grupper, stora eller ännu större av något som inte hör hemma i naturen, men som på ett underligt vis nog passar in i landskapet, nämligen som danskarna säger, vindmøller, viktiga producenter av elkraft. Danmark är ett jordbruksland. Men även industrier, såsom läkemedelsföretag, har etablerat sig med framgång.

 

Lysets land på toppen af Danmark

Vi anländer till Skagen med de kännspaka gula husen efter en dag med nya intryck och erfarenheter. Morgonen varslar om det intensiva ljus, som inspirerat bildkonstnärer att komma till Skagen och måla ute i naturen, ett fenomen som spred sig i Europa på 1850-talet. 

Först åker vi med Sandormen till Grenen, den yttersta udden där Skagerack och Kattegatt möts och där havets vågor för med sig sand, som förlänger udden med 10-15 m/år. Ingen etta vågar sig ut för att stå med benen i två hav. Sanden och havet reflekterar solljuset och toppen av Danmark är bländande fastän molnen skymmer solen.

På Nordsjöns sida av halvön har den vandrande klitten på 1700-talet begravt en kyrka i sand, endast tornet på St. Laurentii Kirke är synligt och vittnar om naturens krafter. När solen skiner och vinden är snäll är Skagen en idyll. Men det är inte svårt att föreställa sig Skagen, då havet stormar och vindarna viner och dimman kryper in på hedarna.

Vi besöker Skagenmuseet, som grundades 1908 för att ta tillvara Skagenkonstnärernas verk.  Museet har fått en ny utställningshall, där tavlorna hänger enligt sk salongsupphängning, tätt tätt från golv till tak. Det är mycket att se, men snart vänjer sig ögat och vissa tavlor drar uppmärksamheten till sig. Vi fördjupar oss i Skagenkolonins tillkomst på 1870-talet och dess upplösning vid världskrigets utbrott 1914.  

Vilka var dessa konstnärer? De flesta var skandinaver och bland de främsta kan nämnas Anna och Michael Ancher och Marie och P.S. Krøyer. Många fler skulle vara värda att omtalas här, men jag föreslår att läsaren tar en tur till Skagen och upptäcker dem själv. Det är inte gott att på några rader beskriva dem alla.

Var hämtade målarna sina motiv?  Havet och stränderna, sanddynerna, hedarna – naturen och landskapet. Fiskarbefolkningen och allmogen i arbete ute och inne. Konstnärernas egna tillställningar ute och inne – ofta i Brøndums Spisesal, ett legendariskt hotell som existerarar ännu. Porträtt av kolleger, makar och barn. 

Arvet dessa konstnärer lämnade till eftervärlden kan med skäl påstås ha en motsvarighet i vår egen guldålder. En speciell målarinna vill jag ännu nämna. Hon var en av kolonisterna under ett halvår i slutet av 1888, nämligen Hanna Rönnberg, den första finländska konstnären att besöka Skagen. Henne minns vi också som medlem i Önningebykolonin på Åland.

 

En lång dagsfärd hem

Vi åker nästan samma rutt tillbaka, men gör avstickare till Søgaards Bryghus i Aalborg samt Aarhus katedral. Vidare med färja till Själlands Odde och via Roskilde till Kastrup och flyget hem. Med oss på resan har vi haft Minga, som är bördig från Finland men bor i Danmark sedan 50 år tillbaka. Hon har varit vår oersättliga ciceron och garant för att resan blev lyckad. Vi alla medresenärer tackar henne för hennes fina insats.

 

Birgit Rantala, text och foton